Utsläppshandel EU har satt upp ett handelsystem för utsläppsrätter (Direktiv 2003/87/EC.) där ca  11.500 anläggningar  berörs under denna första fas 2005-2007.  Utsläpp från dessa anläggningar beräknas omfatta ca 46 procent av EU:s totala koldioxidutsläpp år 2010. Åtagandet innebär att EU-ländernas samlade utsläpp ska minska med 8% till år 2010 jämfört med 1990 års utsläpp.I sverige omfattas  ca 750 anläggningar  av handelsystemet. De företag som i första fasen berörs är anläggningar som producerar , järn , stål, glasfiber , cement , keramik , papper och pappersmassa. Fjärrvärmeverk och förbränningsanläggningar med en tillförd effekt på mer än 20 MW samt oljeraffinaderier och koksverk inkluderas också av direktivet.  I den andra fasen 2008-2012 kan både EU och enskilda medlemstater besluta att ytterligare branscher eller företag skall omfattas. Idag diskuterasinom EU när flygsektorn skall inkluderas i systemet. Målet med handelssystemet är att skapa en effektiv markand med minsta möjliga negativa påverkan på den ekonomiska utvecklingen inom EU. Utsläppshandeln inom EU är också en förberande fas för att minska kostnaderna för att uppnå EU:s åtagande enligt Kyotoprotokollet.

Reglering Utsläppsrätterna EUA ( European Union Allowances) kommer att regleras kvantitativt. De är individuella och kan bara sparas under själva handelsperioden. Utsläppsrätter som förvärvas genom investeringar i ett annat land får sparas till kommande handelsperiod. Lagen om handeln med utsläppsrätter reglerar tillstånden och myndigheterna sätter ett tak för  hur stora utsläppen får vara under ett år och per handelsperiod. Energimyndigheten registrerar alla transaktioner i ett särskilt register

Födelningsplan EU:s handelssystem bygger på att varje medlemsland inför varje handelsperiod sätter ett tak för de nationella utsläppen. Det sker genom en så kallad nationell fördelningsplan som EU kommisionen granskar. Den nationella fördelningsplanen godkändes av EU den 7 juli 2004. Hittils har utsläppsrätter motsvarande 22.6 miljoner ton koldioxid fördelats per år för handelsperioden 2005-2007. I tillägg kommer en  särskild pott på totalt 2,19 miljoner ton att utdelas till företag som startar upp sin verksamhet. En ny fördelningsplan för handelsperioden 2008-2012 skall lämnas lämnas till Kommisionen senast den 30 juni 2006. Berörda företag och anläggningar kan ansöka om tilldelning av utsläppsrätter under våren 2006. Möjligheterna att minska utsläppen är störst inom energisektorn. Energianläggningarna har därför tilldelats utsläppsrätter motsvarande cirka 80% av sina behov.

Utdelning Utsläppsrätter  delas ut gratis efter att en särskild ansökan gjorts av de företag och anläggningar som omfattas av lagen. Samtliga företag och anläggningar  måste från och med den 1 january 2005 ha ett tillstånd enligt Lagen om utsläpp av koldioxid. Utan ett sådant tillstånd får inte verksamheten bedrivas. Mängden utsläppsrätter per anläggning bestäms mot bakgrunden av tidigare utsläpp under perioden 1998-2000. För vissa verksamheter kommer tilldelningen även att grundas på prognostiserade utsläpp.

Tillstånden I EU kommissionens grönbok för handel med utsläppsrätter mellan länder och företag har man avsiktligt lämnat reglerna öppna för hur tillstånden kommer att fördelas. Detta för att låta de nationella myndigheterna sätta ett tak och dela ut kvoter till företagen. Idag är tilldelningen gratis men kommer på sikt att auktioneras ut som licenser troligtvis.

Marknaden I Sverige kommer utsläppshandeln omfatta ca en tredjedel av de total utsläppen av koldioxid i landet( 22.6 miljoner ton). Den europeiska marknaden omfattar ca 1500 miljoner ton koldioxid per år. Det motsvarar ca 46% av EU:s totala koldioxidutsläpp år 2010. Sverige har idag internationellt sett mycket låga koldioxidutsläpp per capita och BNP. EU:s utsläppshandel  omfattar de 15 nuvarande medlemsländerna samt de 10 nya länder som anslöts 2004. De länder som omfattas av EEA-avtalet ( Island,Norge och Lichtenstein) kan själva besluta om de vill ansluta sig till systemet

Priset Marknadspriset på utsläppsrätter kommer att bestämmas av  utbud och efterfrågan. Till en början kommer utsläppsrätten att vara gratis enligt den nationella fördelningsplanen. I de fall ett företag behöver behöver fler utsläppsrätter så måste dessa köpas till marknadspris på den europeiska koldioxidmarknaden. En viktig faktor är hur många utsläppsrätter som fördelas totalt inom EU. Storleken på taket i handelsystemet är av stor betydelse för både priset och effektiviteten. Fördelningen av utsläppsrätter i Storbrittanien , Frankrike , Tyskland , Polen och Italien kommer att ha stor betydelse på markandspriset då dessa länder står för en betydande del av Europas totala utsläpp. För att utsläppshandeln skall leda till minskade utsläpps krävs att den totala mängden utdelade utsläppsrätter är mindre än företagens behov av att släppa ut koldioxid. Flera medlemsländer kommer nu att sänka sitt tak för nästa handelsperiod 2008-2012 för att kunna uppnå sina mål enligt Kyotoprotokollet.

Straffavgifter De företag som inte kan redovisa tillräcklig mängd utsläppsrätter kommer att åläggas en straffavgift på ca 40 Euro per ton koldioxidutsläpp. Dessutom kvarstår kravet att utsläppsrätter köps in motsvarande de faktiska utsläppen. Företagens utsläppsrapporter kontrolleras av en oberoende ,ackrediterad kontrollör innan de lämnas in till naturvårdsverket. Detta för att garantera att ett ton koldioxid verkligen är ett ton koldioxid oberoende från vilken skorsten det kommer ifrån. En noga kontroll är också viktig när utsläppsrätter köps och säljs mellan företagen och anläggningarna. Företag som avsiktligt bryter mot handelns regler kan räkna med påföljder såsom återkallande av tillstånd eller andra straff enligt lagen om utsläppshandeln (SFS 2004; 656 ; 657 )